Hej allihopa!
Jag tänkte berätta lite om vad jag gör här nere i Ghana. Jag har nu varit här i lite drygt 3 månader, tiden går onekligen alltför snabbt.
Jag jobbar på en skola utanför Accra, Larris Academy. Det är en privat skola som startades för några år sedan. Skolan har, som de flesta nystartade skolor i Ghana, ekonomiska problem och man tar ett år i taget. Vi har elever från dagis till årskurs 6. Många elever har inte böcker och de flesta har problem med att betala skolavgifterna. Lärarna på skolan saknar utbildning och de flesta ser läraryrket som ett sätt att försörja sig och eventuellt spara ihop lite pengar inför universitetsstudier eller andra projekt. Detta innebär att de allra flesta lärarna är nya inför varje år. Skolan har även problem med klassrummen. Årskurs 3 och 4 liksom årskurs 5 och 6 delar klassrum med varandra med samma lärare. Att det inte är lätt att lära ut till två klasser samtidigt behöver jag inte ens förklara. I många ämnen har lärarna beslutat att lära ut samma saker till bägge klasserna på en gång. Enligt mig är det inte bra för någon, de yngre går för fort fram utan att riktigt förstå vad de gör, och de äldre sackas ner betydligt. Men vad ska man göra?
Kunskaperna hos eleverna varierar också kraftigt vilket gör att både de som inte har så stora kunskaper och de som har mycket stora behöver extra hjälp. Allt detta gör ju att min assistens är extra viktig. Detta till skillnad från vissa andra projekt, där det antingen är överflöd av lärare eller där volontärerna främst används som reklampelare för de respektive skolorna. Jag känner personligen att bland det viktigaste här nere är att ha möjligheten att kunna ta egna initiativ på sitt projekt.
Att vara lärare är inte lätt. Att vara lärare i Ghana är mindre lätt. Att vara vit lärare med mediokra pedagogiska kunspaper i Ghana är definitivt inte lätt. Det är svårt att hitta sin plats. Först och främst slår jag inte barnen vilket de flesta lärarna här gör, speciellt om de är outbildade och har svårt att fånga barnens uppmärksamhet. Jag tror att många av barnen växer upp i familjer där aga är vardagsmat och det är inte så att jag hört några föräldrar invända på att lärarna slår deras barn. Sakta men säkert går det dock bättre, det är bara att jobba på helt enkelt.
Livet utanför skolan får jag berätta om nån annan gång.
Några noter:
-Det finns inget vanligt kaffe i Ghana!
-Ghana är mycket religiöst och de flesta är bokstavstroende.
-Minst 100 försök att konvertera mig till kristendom har ägt rum och misslyckats.
-Minst 20 försök att förklara evolution för folk har ägt rum och misslyckats.
-Fotboll är enormt stort i Ghana.
-Ghana är otroligt vackert.
-Min plånbok har blivit stulen två gånger, en gång stal jag den tillbaka.
-Att lära sig det lokala språket gör vistelsen dubbelt så givande.
-I skolan heter jag antingen Mr. Marcus eller Monsieur.
-I Ghana är tålamod a och o.
Sammanfattningsvis flyter det på här nere. Jag känner att jag hittat harmoni i tillvaron och att det är upp till mig själv att göra vistelsen här så givande och lärorik som möjligt.
Jag har även en blog där de som vill kan följa hur jag har det i Ghana. Skriver dock väldigt sporadiskt.
marcus.nordgren.blogspot.com
Ha det bra där hemma i höstmörkret!
Yebehyia bio
/Marcus
