Martina på EVS i Spanien

Det är varje upplevelse som formar mitt liv

Jag valde mitt projekt utan förkunskaper, enbart grundat på ett intresse jag ville upptäcka om jag har. Natur och miljö. Mitt projekt i Spanien har environment, miljö, som tema och min organisation arbetar mycket med fåglar. Det är en helt ny värld för mig.

Jag vet inte mycket, och visste ännu mindre tidigare, om fåglar, men när jag är med och ringmärker lär jag mig sätta upp nät, att lirkande ta loss de små liven från näten och senare lyssna till och titta vad det är som egentligen skiljer en lövsångare från en gransångare. Jag tycker att det är fantastiskt att jag får uppleva detta, att jag får studera dem på så nära håll och lära mig något helt nytt. Och jag är varken ornitolog, biolog eller skogsingenjör. Det är det som är så fint med att volontära - du får möjligheten att prova det du vill prova utan krav på utbildning eller tidigare kunskaper. Bara en vilja att upptäcka, lära, prova krävs. Och sannerligen upptäcker jag nytt varje dag i mitt projekt - det som är en del av mitt liv, mitt liv i ett nytt land, med nya upplevelser, människor och ett nytt språk.

Mitt projekt är på 6 månader och jag har gjort två tredjedelar. Upplevt en helt galen sommar. Jag bor i en by, Fuentes de Nava, med runt 800 invånare, vilket förstås är helt annorlunda jämfört med Stockholm som jag kommer ifrån.

Man skulle kunna tro att det är tråkigt och dött. Det är verkligen motsatsen. Jag har aldrig varit med om så mycket fest i mitt liv som under sommaren här i byn. Fest med alla generationer, fest på helt annorlunda sätt, en helt annan stämning än jag är van vid. Till exempel är det varje år stor fest här under några dagar i augusti då man firar San Agustín; här har alla byar sin patron och dessutom sina jungfrur som firas stort. Med San Agustín kom fyra, fem dagars festande och en dag en enorm maskerad då massor av grupper av vänner valt sitt tema och gjort karosser, övat in nummer att spela med instrument och danser. I min grupp blev jag av någon anledning utsett till "drottning" och fick hoppa upp helt själv på karossen och dansa i alldeles för lite kläder och en mask, medan resten av gruppen körde runt mig i byn. En smått terribel men även fantastisk upplevelse.

Jag bor ganska isolerat eftersom jag och min medvolontär Marta inte har tillgång till bil, samt att det enbart finns två bussar om dagen till och från min by. Men jag har möjligheten att se mycket mer än min by. Inte minst med ankomstkurs och kursen som hålls efter halva projekttiden. I mitt fall fick jag åka till Málaga i södra Spanien, och då passade jag på att se helt underbara Granada som ligger i närheten. Även på helgerna har jag rest till andra städer och i veckan som kommer ska vi ta våra semesterdagar och se tre-fyra städer till i Spanien och även Lissabon. Genom kurserna som hålls genom EVS träffar man många andra volontärer som man sedan kan bo hos när man vill resa runt. Det är suveränt och verkligen något att ta tillvara på. Spanien är ett land med väldig variation, inte minst vad gäller natur. Med Tierra de Campos som jag bor i (land av fält, i princip, väldigt plant och mycket veteodlingar), med grönskande grönt i norr, otroliga berg att bestiga, stränder för surfing i norr och sol och bad i söder...

Om jag ska ta upp något som för mig är centralt med att volontära och med livet i stort; så är det att man aldrig någonsin vet vad som ska hända under den här perioden. Det är så lätt att få för sig att man kan planera sitt liv och staka ut den väg man vill vandra. Jag är själv ett exempel på detta, innan jag for iväg till Spanien tänkte jag att ett halvår blir bra för att leva något annat men sedan är det minsann dags att återvända till Sverige och börja plugga. Lite seriös måste man väl ändå vara. Eller om det blir för svårt att komma hem efter allt jag fått uppleva och allt som förändrat mig, kanske det blir något annat intressant projekt, varför inte Afrika eller Nya Zeeland. Prova det "nära" Spanien först och sedan upptäcka världen. Men jag har lärt mig att ta tillvara på varje dag, verkligen njuta av och uppskatta allt det nya som serveras - för trots att Sverige och Spanien är två europeiska länder så är det mycket som skiljer dem åt. Sådant är svårt att förklara i ord, utan måste upplevas. Att leva i ett annat land ger perspektiv både på landet i sig och på det "egna" landet.

Under mina få men mycket rika månader här har jag varit med om saker som förändrar min tillvaro nu och hur jag ser på tiden efter detta. Därför vill jag rekommendera alla som är sugna på att resa iväg att göra det med ett öppet sinne och gärna med flexibilitet inför framtiden. Lev för stunden, kort och gott, och se hur det som kallas framtiden formas. 

När det konkret gäller projektet, "jobbet" - var öppen, positiv och prova olika typer av sysslor om du får chansen. Sätt dig in i det du tycker om. EVS upplever jag som ofta väldigt öppet, vilket kan vara både svårt och toppen, det beror på volontären. Jag tycker till exempel att det är svårt att inte hållas hårdare med till exempel deadlines och någon som säger åt mig att "det här ska göras". Är du en person med flödande kreativitet, ta tillvara på möjligheten att utveckla dina idéer, det är i många fall möjligt att själv forma det som är ens projekt.

Skriv, fota! Samla ditt liv. Det viktigaste är förstås att leva och inte bara tänka på att samla minnena. Det fick jag prova på när jag förlorade min kamera, min allra käraste materiella sak som jag upptäckte att jag nästintill varit beroende av - att inte gå miste om en stund, om en bild, av mitt liv. Men saken är den att jag njuter mer utan kamera. Jag vill trots det påpeka det fina med att fånga varje period. Ta kort men glöm inte att skriva, det är alla samlade detaljer som gör helheten.

För mig återstår nu två månader av projektet och det känns märkligt. Jag har varit med om mycket men ändå känns det som att jag knappt börjat. Sex månader är en bra tid för att hinna märka om det man ägnar sig åt är av intresse eller inte. Innan jag avslutar för att ägna mig åt lite fågelskådande, men idag i böckernas värld på kontoret, ska jag ge några fler tips:

- Språk!
Jag kunde inte spanska innan men jag bor på en plats där bara spanska talas. Det är bra! Var inte rädd för att söka dig till något obekant, i mitt fall till en liten by. Det är kul och väldigt utvecklande att "tvingas" till att lära sig språket, och tro mig - det gör man. Tacka gudarna för att mina kollegor inte pratar engelska.

- Kollegor/volontärvänner.
Människor är olika och det kan vara jobbigt till en början innan man vant sig, så var det i mitt fall. De första veckorna var det lite spänt mellan mig och min volontär/jobb-/livskamrat Marta men sedan lättade trycket och det är jag väldigt tacksam för eftersom hon är en stor del av min vistelse. Min italienska syster! Det visade sig att det inte var mycket att oroa sig för, vi är olika - men det är inget negativt, snarare tvärtom. Kommunikation är viktigt, för mig blev det förstås även lättare när min spanska lossade och jag började känna mig bekväm i min nya tillvaro. Trivs jag så är jag också trevligare mot andra.

- Lev din nya vardag.
Finns det möjligheten att utöva dina favoritintressen på din nya plats, som att sporta, spela ett instrument, skriva in sig på en kurs i något intressant ämne - gör det. Även det blir ett sätt att lära känna vardagen i landet, träffa nya människor, ha ett liv utanför jobbet osv. Jag ska prova en kurs i biologi på en skola som jag skulle tro liknar Medborgarskolan och den börjar ikväll.

- Ta tillvara på att du är själv. Inte ensam.
Det finns massor av intressanta personer omkring dig och dina nära och kära finns kvar i Sverige - men på distans. För mig var det väldigt trevligt att en vän och sedan min mamma kom och hälsade på, men jag tycker det är viktigt att inte fixera sig för mycket vid det utan faktiskt njuta av att leva sitt liv under den här perioden. Jag involverar mina nära genom Resdagboken men vill inte leva Sverige i Spanien. Jag har ju bott i Sverige under mina 20 år och nu lever jag ett halvår i Spanien - det halvåret vill jag ha spanskt.

Projektet blir vad du gör det till och varje volontärperiod är förstås unik. Jag rekommenderar verkligen alla att ta tillvara på chansen. Kommer du inte med första gången, sök igen. Det är värt den lilla mödan och tid det tar med förberedelser till hundra procent med råge.

Med kärlek från la vikinga i Spanien.
Martina Mercedes Larsson, oktober 2009