Jag minns det som igår, den där novemberdagen för fem år sen när jag satt med min mamma och pratade om att jag ville ut i världen och se mig om. Det var då vi plötsligt fick syn på en länk till PeaceWorks, och vips så var det hela igång. Jag ringde direkt och frågade om olika volontärprojekt för att några dagar senare slängde iag väg min ansökan. Efter några månader av väntan och nervositet fick jag det slutgiltiga beskedet: Grattis! Du är antagen till ett nio månader långt volontärprojekt i Italien!
Att arbeta som volontär är det bästa jag gjort! Visst kan det vara tufft att komma till ett land, en kultur som är helt olikt vad man är van vid, och visst kan det vara tufft att tvingas kommunicera på ett språk som man inte känner till ett enda ord av. Men det är just detta som ger dig den där kittlande känslan, den där härliga upplevelsen och de där minnena du kommer bära med dig resten av livet. Det är just dessa utmaningar som stärker dig som person, som medmänniska.
Att under så lång tid arbeta på ett boende för personer med funktionsnedsättningar var en stor utmaning för mig på flera sätt. Delvis var det kommunikationen som ständigt stötte på patrull: nytt språk, kulturkrockar och liknande. Även det att många av de boende pratade sluddrigt på grund av sina funktionsnedsättningar samt väldigt mycket dialekt, var väldigt svårt till en början. En annan utmaning, men ändå en av de bästa bitarna med hela utbytet var det isolerade läget på byn där jag bodde: mitt på berget, helt utan affärer eller andra personer i min ålder.
När jag var tillbaka i Sverige arrangerades det ett ”välkommen hem-läger” för oss som just varit iväg. Det var här mitt engagemang för Peace Works stärktes. Det spånades på en mängd olika idéer om nya olika lokalföreningar och ju mer vatten som passerat under broarna har många av dessa idéer blivit verklighet. PeaceWorks är en enormt dynamisk organisation som ständigt utvecklas. Jag har under alla dessa år träffat en mängd olika personer i olika åldrar som alla har sin syn på fred. Vissa har startat upp nya lokalföreningar, andra har kommit på ett eller några möten, några andra har deltagit i fredsturnén under sommaren. Alla steg är viktiga!
Jag tror på inklusion framför exklusion. Jag tror på att den främsta vägen till fred går genom att människor från olika kulturer, med olika erfarenheter, olika levnadssätt, olika språk i olika delar av världen kommer i kontakt med varandra och får chans att mötas.
// Adrian
