I Uganda kan du främst volontärarbeta med barn och ungdomar samt inom utbildning och hälsa. För att se aktuella projekt i Uganda klicka här!
Det bördiga Uganda, beläget på ekvatorn i Östafrika, var efter självständigheten 1962 ett av Afrikas rikaste länder. Men på mindre än ett decennium försvann välståndet på grund av vanstyre och diktatur. Landet är internationellt känt för diktatorn Idi Amin samt rebellgruppen Herrens Motståndarmé med Joseph Kony. Men Uganda har är så mycket mer än tyranner. De har en blomstrande och framstående teaterscen och utbildningen håller hög nivå. Samtidigt har man lyckats bromsa spridningen av hiv/AIDS i landet, levnandstandarden ökar i rekordfart och alltfler turister hittar hit tack vare det vackra landskapet.
Uganda har ingen kust och är till ytan drygt hälften så stort som Sverige. Nästan en femtedel av landets yta utgörs av insjöar. Världens näst största insjö, Victoriasjön, delar Uganda med Kenya och Tanzania. Nilen, världens längsta flod, har en av sina källor i den ugandiska delen av Victoriasjön. Klimatet är tropiskt men eftersom landet ligger på hög höjd är temperaturerna lägre än övriga länder runt ekvatorn. Medeltemperaturen ligger på 20 till 25 grader året om. Landet får i allmänhet gott om regn, även om det har drabbats av torka flera gånger under senare år. I Ruwenzorimassivet finns några av de få glaciärerna belägna nära ekvatorn.
Ugandierna bor till största delen på landsbygden. Huvuddelen av befolkningen bor i den bördiga halvmånen längs Victoriasjöns norra strand, framför allt mellan städerna Kampala och Jinja. Befolkningen ökar snabbt och andelen unga är högre än antalet vuxna, om ökningen fortsätter i samma takt som nu kommer invånarantalet att ha fördubblas till 2030. Befolkningen i norra och södra Uganda skapade, genom förhistorien, olika typer av samhällen. I söder byggde bantufolk upp kungadömen medan folken i norr levde i lösare organiserade samhällen. När britterna under andra halvan av 1800-talet koloniserade landet, förstärkte de dessa skillnader och gynnade framför allt folket i söder med utbildning och jobb i administrationen. Folken i norr fick arbeta inom militären. Det finns ett fyrtiotal folkgrupper i Uganda. Dessa brukar delas in i fyra större huvudgrupper utifrån sina språk. Bantufolket är det största och utgör två tredjedelar av befolkningen och lever främst i södra Uganda. I bergen i väster lever ett mindre antal folk som tillhör gruppen batwa (tidigare kallade pygméer). De lever under svåra sociala förhållanden sedan de trängts undan från sina traditionella områden i takt med att regnskogarna har avverkats.
Uganda blev självständigt från Storbritannien 1962. Den nya regeringen, ledd av Milton Obote, tog över ett bördigt land med viss industri och ett fungerande ekonomiskt system. Men motsättningarna var stora mellan folkgrupper i norr och i söder samt mellan förespråkare för självstyre för de traditionella kungadömena som funnits innan kolonialtiden, och en ny politikerklass som stödde en enhetsstat. 1971 tog arméchefen Idi Amin Dada makten genom en statskupp medan Obote befann sig utomlands. Amins regim erkändes snabbt av Storbritannien och han hade i hemlighet stöd från bland annat Israel. Många västländer välkomnade att Oboto avsattes, då han ansågs allt för vänsterinriktad.
Till en början hyllades Amin som en hjälte av sina landsmän för att ha befriat det uganska folket från Obotes hårda regim men snart satte Amins våldspolitik skräck i befolkningen. Ett år efter han blivit president förklarade Amin ”ekonomiskt krig” mot det utländska inflytandet i Uganda. Han utvisade alla invånare av asiatiskt ursprung. Nästan all handel och övrigt näringsliv sköttes av asiater så ekonomin bröt totalt samman när verksamheten togs över av Amins anhängare. Amin slängde också ut alla israeler och utropade landet till en muslimsk republik. Som tack fick han ekonomiskt stöd från en rad olika arabiska lander. 300 000 är en vanlig, försiktig, uppskattning av antalet dödade under Amins terror. Dessutom slogs landet i sprillor av ekonomisk vanskötsel och krig, rättsväsendet och övrig förvaltning kollapsade. Vid den här tiden började även det internationella samfundet förrstå hur det låg till i landet. I ett försök att vända bort blickarna från sina egna misslyckanden, invaderade Amin Tanzania 1978. Anfallet slogs dock tillbaka och tanzaniska trupper intog, tillsammans med uganska befrielserörelser, Kampala för att avsatta Amin. Han flydde till Saudiarabien där han avled 2003.
Förutom skräckvälde och terror blev Amin känd för sina underliga och irrationella utspel, som när han hävdade att han besegrat det brittiska samfundet. Han utropade sig även till “The last king of Scotland” och bar kilt under en period. Det misstänktes att han led av någon form av sinnessjukdom.
Det var inte bara Amin som satte i system att utvisa folkgrupper även dåvarandre president Oboto utvisade 33 000 kenyananska invandrare och 70 000 rwandier. På grund av detta har Uganda länge haft ett spänt förhållanden till sina grannländer, idag har dock relationerna blivit bättre.
Engelska är Ugandas officiella språk men det talas bara av en dryg femtedel av befolkningen, i huvudsak av stadsbor. Det finns ungefär lika många lokala språk som det finns folkgrupper, där luganda är störst. Swahili talas också, av ungefär en tredjedel av befolkningen, dock har språket en ganska negativ koppling då det ses som ett militärspråk. Religionsfriheten garanteras i grundlagen och respekteras även i praktiken. Religionen har en viktig plats i det ugandiska samhället och en stor andel av befolkningen går i kyrkan. De flesta är kristna, men även islam och traditionella afrikanska religioner utövas.
Uganda har en rik muntlig berättartradition som idag lever vidare i en blomstrande teaterscen. Det finns, utöver en aktiv nationalteater i Kampala, hundratals små teatergrupper i städer och byar. Teaterföreställningar används även av myndigheter och organisationer för att nå ut med budskap om till exempel aids eller jämställdhet mellan könen. Uganda har några av kontinentens mest inflytelserika dramatiker, bland annat John Ruganda, Murry Carlin och Robert Serumaga. Även offentliga videovisningar är populära. Det finns hundratals videobås, bibanda, runt om i landet där underhållningsfilm och sportsändningar blandas med informationsfilm som tillhandahålls av myndigheter. Pressfriheten är inskriven i grundlagen och Ugandas medier får i praktiken agera fritt. Men det finns en rad lagar som ger staten möjlighet att ingripa mot journalister, som sker regelbundet. Journalister som skrivit om känsliga frågor för makten, som korruption i högsta statsledningen eller om oppositionens kritik mot presidenten, har både gripits och utsatts förtrakasserier. I känsliga lägen, som under valkampanjer, är det vanligt att förtycket ökar ytterligare.
Sedan grundlagen ändrades 2005 har landet ett flerpartisystem men i praktiken ligger makten hos Yoweri Museveni, president sedan 1986 och hans Nationella motståndsrörelseorganisationen (National Resistance Movement Organisation, NRM-O). Landet har en relativt livlig politisk debatt, trots att kretsen kring Museveni inte tvekar att ta till våld och andra övergrepp för att säkra sin makt och ställning. Oppositionen är så pass svag debatten sker mellan personer och olika grupperingar inom NRM-O. Rättsväsendet saknar resurser och är starkt beroende av presidentens utnämningsmakt, trots det så har de högsta domstolarna flera gånger demonstrerat sitt oberoende i konflikt med presidenten. Trots sina svaga ställning så inledde opposition en rad protester under 2011 där de uppmanade ugandier att promenera till arbetet för att uttrycka sitt missnöje över höjda mat- och bränslepriser. Protesterna var inspirerade av den arabiska våren. Myndigheterna svarade med att slå ner protesterna med våld. Det avskräckte dock inte protestanterna. Under sommaren genomförde bland annat lärare och transportarbetare flera strejker för att visa sitt missnöje över låga löner samt höga priser och skatter.
Sedan gerillagruppen Herrens motståndsarmeé (LRA) fördrivits från Uganda är läget stabilt. LRA leddes av Joseph Kony och var ökänd för att terrorisera byar i norra Uganda, till den grad att regeringen tvångsdeporterade stora delar av befolkningen från dessa områden och satte dem i läger för att hindra att LRA kidnappade barn som tvingades bli soldater. Förutom kidnappning av barn skedde även massvåldäkter och tortyr. Kony blev världskänd under 2012 då en grupp amerikanska filmare från organisationen Invisible Children gjorde en film för att mana till ökande insatser som skulle leda till gripande av Kony, detta trots att inget attentat kopplade till LRA skett sedan 2006. Filmen både hyllades och kritiserades, främst för att man ansåg att den skrämde bort eventuella investering då Uganda framställdes som ett mycket farligt land.
Uganda har goda ekonomiska förutsättningar: ett gynnsamt klimat, bördiga jordar, rika naturtillgångar och en relativt välutbildad befolkning. Deusstom lär oljefynden i de västra delarna av landet ge rejält med fart på tillväxten. Ekonomin hämmas dock av ett flertal problem, bland annat en stor och utbredd korruption samt dålig infrastruktur. Jordbruket är utan jämförelse den viktigaste näringsgrenen i Uganda och försörjer drygt 70 procent av befolkningen. Det avspeglas i att enbart en minoritet av invånarna har en formell anställning. Dock är tjänstesektorn på frammarsch och skapar allt fler arbetstillfällen. Ungefär 30 procent av landet statsbudget utgörs av bistånd. Största bidragsgivare är USA, Storbrittanien, Danmark och Sverige, 2011 fick Uganda ungefär 265 miljoner kronor från Sverige. Mycket av det internationella biståndet satsats på att bygga upp det utbildningsystem som raserades under 80- och 90-talet. Trots bristerna är läs- och skrivkunnigheten hög.
Homosexualitet är förbjudet i lag och kan ge fängelse i upp till 14 år. Ugdanda är ett av få lander som i praktiken håller efter denna lag, bland annat genom gripande av homosexuella. Enligt organisationen Amensty förekommer det att personer behandlas illa eller till och med utsatts för tortyr på grund av sin sexuella läggning. I januari 2011 mördades David Kato, en känd aktivist från organisation Sexual Minorities Uganda (Smug). Innan han mördades hade han förekommit i en tidning som publicerat bilder på 100 homosexuella ugandier under rubriken “Häng dem”.
Uganda är ett av de värst aidshärjade länderna i världen, samtidigt är finns det inget land som lyckats bekämpa epidemin lika effekivt. Från att minst 20 procent av de vuxna beräknades vara smittade av hivviruset 1992 var andelen smittade vuxna nere under 6 procent vid millennieskiftet. En stor del av framgången beror på upplysningskampanjer som förändrat sexualvanorna. Dessutom har tillgången till bromsmedicinerna ökat samtidigt som priserna sjunkigt. Därför har antalet som dör i AIDS minskat kraftigt.
Ugandas landskap, växtlighet och djurliv lockar många turister. Landet har tio nationalparker, bland dem Bwindi Impenetrable Forest där mer än en tredjedel av världens bergsgorillor lever. Parken har Östafrikas rikaste djur- och växtliv och finns på UNESCOs lista över världsarvet.
Tryck här för att söka efter volontärprojekt |
